Listen Now

Årets tema i Jiddisch far alle är musik. Jiddischlider, klezmer, kleinkunst-kupletter med mera. Först ut bland årets program hör vi om Jac Weinstein, vars sånger från första halvan av 1900-talets Helsingfors, främst till olika jiddisch-cabareter och -revyer, upptäcktes av Simo Muir i en källare i samma stad 2005.Här berättar Simo Muir lite om Weinstein och hans sånger, som nyligen blivit till en skiva med världsartister som Sasha Lurje och Lorin Sklamberg (sångare i The Klezmatics).Producent: Thomas Lunderquist

Poeten och visförfattaren Mordechai, Mordche, Gebirtig ligger bakom flera sånger i jiddischens standardrepertoar. Själv framlevde han sitt liv i Krakows fattiga judiska kvarter. Mordche fick börja arbeta tidigt. Det gav honom en stark arbetaridentitet, vilket kom till uttryck i många av hans dikter och sånger. Han skildrade ofta fattigdomen och arbetarnas hårda tillvaro på ett sätt som talade direkt till sina läsare och lyssnare. Miriam Trinh berättar mer.

När jiddischförfattaren Yehoyesh slog sig ner söder om Tel Aviv i det som skulle komma att bli Israel, var språket jiddisch inte väl sett. Då skulle det moderniserade bibliska språket hebreiskan talas av alla, och frammana ett nytt sätt att vara jude, i en egen judisk stat.Idag intresserar sig den israeliske forskaren och guiden Yaad Biran för jiddischen för att det kan bidra till en mer inkluderande syn på kultur. En syn som kan symboliseras av begreppet Jiddischland - ett land byggt av ett språk och en kultur som inte känner några geografiska gränser.

Varför Yehoyesh lämnade New York och reste till Palestina 1914? Yiddischforskaren Yaad Biran är inte helt säker, även om han har sina misstankar. Yaad har gjort en kortfilm om Yehoyesh i Palestina, och skrivit en avhandling om olika jiddischförfyttares skildringar av Israel före självständigheten. Här berättar han lite för Thomas Lunderquist om Yehoyeshs liv och verk, som poet, översättare och reseskildrare.

Den australiensiske författaren och berättaren Arnold Zable blev tillfrågad om han ville delta i programmet på den judiska kulturfestivalen i Krakow i somras, och funderade över vad han kunde tala om. Mitt under brinnande krig i Polens grannland Ukraina, och med Polens stora flyktingmottagande, kom han fram till att motstånd och uppror kunde vara ett passande tema. Som den berättare han är, valde han att berätta historier istället för att föreläsa, och han valde ut historier om motstånd som inte nödvändigtvis genomförs med hjälp av vapen.I veckans Jiddisch far alle får vi oss några av historierna till livs.

Det är en märklig känsla att röra sig i Kazimierz, den gamla judiska stadsdelen i Kraków. Spåren av de 65 000 judar som bodde i Kraków före kriget är överallt, men nästan inga judar finns kvar. För trettioförsta året hålls den judiska kulturfestivalen i Kraków, och intresset är stort. Det är den största festivalen i sitt slag i Europa, med föreläsningar, fester, föreställningar och konserter. På en lektion i jiddisch på det judiska kulturcentret mötte Thomas Lunderquist en entusiastisk student och en något desillusionerad lärare.

Singer skrev sina berättelser på jiddisch, men oftast publicerades de bara som följetonger i jiddischtidningar och tidskrifter, som amerikanska Forverts, The Forward. Så även Sonim. Tills nu! Sedan 1970-talet har såväl engelsk- som svensktalande kunnat läsa om Herman Broder i New York och hans tragikomiska kvinnobekymmer. Nobelpristagaren Isaac Bashevis Singers roman har översatts till en mängd språk. Nu har ett litet lundaförlag gett ut den i bokform också på originalspråk. Fast den är uppdaterad till en modern, standardiserad jiddisch. Thomas Lunderquist har talat om Singer och hans roman med Singer-experten Jan Schwarz, jiddischlektor vid Lunds universitet.

Esther Singer Kreitman hade två bröder som också var författare. En av dem var populärast under 20-40-talet, men dog tidigt: Israel Joshua. Den andre fick nobelpriset 1978 och har blivit odödlig: Isaac Bashevis. Själv kom hon i skymundan, som kvinnliga författare ofta gjorde på den tiden. Nu finns i alla fall en av hennes båda romaner, Demonernas dans, översatt till svenska direkt från jiddisch. Översättningen är gjord av läkaren och jiddischkulturprofilen i Lund Salomon Schulman. Thomas Lunderquist har träffat honom för att höra lite mer om Kreitman.

Irena Klepfisz första språk var polska. Hon föddes i Warszawa-ghettot mitt under brinnande världskrig. Hennes andra språk var svenska: Hon bodde med sin mor i Sverige under tre år efter kriget. Först senare erövrade hon sitt verkliga mameloshn, sin mammas första språk, och i sin tvåspråkiga poesi, på jiddisch och engelska, utforskar hon sin längtan efter en förlorad värld, förlorade ljud och ett förlorat, dyrbart arv.I höst kommer hennes nya diktsamling som också samlar alla hennes dikter utgivna under 50 år: "Her Birth and Later Years".

Lider mit glider - Sånger med armar och ben - kallas ett sång- och rörelseprogram framtaget för att lärare och pedagoger, föräldrar och mor- och farföräldrar ska kunna överföra ett kulturellt arv också till små barn. Programmet är framtaget av Paula Grossman, Heléne Don Lind och Ludvig Josephson, och här får Thomas Lunderquist och Paulina Witte vara med när Heléne besöker den judiska förskolan i Malmö med Lider mit glider.

Det kan leda till blandad dans. Så lyder poängen i vitsen som Sonia Gollance berättar i dagens program, och så heter också hennes bok: It could lead to mixed dancing. Enligt gammal religiös sed får judiska män och kvinnor inte dansa med varandra. Men ända sedan haskole, den judiska upplysningsvågen som började runt år 1800, har förbudet utmanats och trotsats och drivits med, och idag är det bara de allra mest ortodoxa som lyder.Jiddisch far alles litteraturtema fortsätter, idag om hur den könsblandade dansen fungerat som metafor för modernisering, sekularisering och normbrytande i den judiska världen.Thomas Lunderquist intervjuar Sonia Gollance, Paulina Witte läser ur Israel Joshua Singers roman Bröderna Aschkenazi och vi hör en bit ur låten Forshpil/Second Avenue Square Dance med bandet Shekoyokh.

Salomea Perl (1869-1916) skrev om fattigt judiskt liv i Polen runt förra sekelskiftet. Hennes sju bevarade noveller är osentimentala redogörelser av en tid när kvinnans öde avgjordes av äktenskapet. Nu finns hennes noveller utgivna i en engelsk-jiddisch utgåva: The Canvas and other stories, Duken och andra berättelser, och vi får höra utdrag från novellen Tsipke, om en barnlös kvinna som övergavs av sin make och nu slavar i slaktarens hem.

"När jag växte upp hade jag ingen anledning att tvivla på den inrättade ordningen, säger berättaren i en av Blume Lempels noveller från 1986, som översattes från jiddisch till engelska 2016. Världen kom till mig som en färdig produkt, innesluten i pappas ord och mammas tårar, och jag accepterade dess färger och nyanser som del av sakernas naturliga tillstånd, fortsätter hon. Blume Lempel lämnade själv sin lantliga galiciska uppväxt i ungdomen, och lyckades precis undkomma Förintelsen.Precis som solen varje morgon gick upp bakom vår lada och ner bakom trädet som pappa pekade på, stannade jag innanför bildens ramar, gick jag i ljuset, undvek jag skuggorna, och förirrade mig aldrig bortom gränsen. När pappa stängde grinden varje kväll var jag säker på att inget ont skulle kunna hända mig. Bönderna på andra sidan floden måtte skada varandra med knivar, vinden måtte yla och skogen vara svart som helvetet: Jag oroade mig inte."

Lille katt på jiddisch - varför inte? Georg Riedel gillade Sarah Schulmans barnbok Dos Nisele - Nöten, och nu håller de på att skapa nya och gamla barnvisor på jiddisch. Salomon Schulman och Sofia Berg-Böhm är också inblandade i Sarah Schulmans cholem-kollektiv/dream team. Här berättar Sarah mer om projektet, och vi får höra ett par smakprov.

Jiddisch är som tyska fast med humor" hävdar Tom Shulevitz, jiddischtalande göteborgare. Och han anser det finnas ett sätt att skoja med varandra som förenar Göteborg och jiddisch. Tom redogör för olika människotyper i jiddisch-vokabulären: a shvitser, a klutz, a shnorrer, a shlemiel och a shlemazl. Och sist men inte minst det finaste man kan bli kallad: a mentsch.I veckans Jiddisch far alle får vi också en glimt av en göteborgsk-judisk samvaro som den kunde se ut när Tom var liten.Producent och reporter: Thomas Lunderquist

Det är nästan omöjligt att översätta från svenska till jiddisch så att alla nyanser blir rätt, påstår översättaren Staffan Böös. Fast med Bengt Pohjanens naturlyrik på meänkieli är det enkelt. Staffan Böös har lärt sig jiddisch i vuxen ålder, och arbetar sedan länge nu med att översätta till, men helst från, språket. Han har synpunkter på vad som översätts: ingen läser de obligatoriska myndighetstexterna på jiddisch. Istället borde man satsa mer på att tillgängliggöra, alltså översätta, det stora judiska kulturarvet som finns på jiddisch.

En socialistisk rörelse med jiddisch i fokus? Den var stor i Jiddischland före andra världskriget och återuppstod ur askan efteråt, runtom i världen. Håkan Blomqvist berättar. Den socialistiska, sekulära, judiska arbetarrörelsen Bund uppstod i Vilnius 1897, och strävade efter en socialdemokratisk utveckling i Ryssland. Det var det största av flera judiska politiska partier i Polen mellan krigen, och med sitt fokus på jiddisch, jiddischkajt som språk och kultur, har Bund bidragit till jiddischens fortlevnad. Doikajt, här-het var ett annat centralt begrepp för rörelsen: Judarna skulle ha samma rättigheter som andra medborgare, i de länder där de bodde.

Simo Muir och Malin Norrby berättar om sin forskning i allmänhet och om Rochl Auerbachs bok om Treblinka i synnerhet.

Malin Norrby berättar om vad som finns av böcker, musik och film på jiddisch-avdelningen av Judiska biblioteket i Stockholm. Den nybyggda, stora, ljusa byggnaden Bajit på en bakgård mitt på Östermalm är ett judiskt utbildnings- och kulturcentrum som bland annat rymmer Judiska biblioteket i Stockholm. Och det rymmer i sin tur en jiddischavdelning som fungerar som resursbibliotek för landets kommuner, för att alla i landet ska kunna få del av jiddischkultur och -litteratur. Producent och reporter: Thomas Lunderquist

Tomas Woodski kallar sig jiddischaktivist. Han tipsar om jiddischlitteratur på sociala medier. Det finns stora samlingar med jiddischböcker på svenska bibliotek, och det finns människor som vill läsa dem. Enligt bibliotekslagen ska biblioteken ägna särskild uppmärksamhet åt de nationella minoriteterna, bland annat genom att erbjuda litteratur på de nationella minoritetsspråken. När bibliotekarien och mångsysslaren Tomas Woodski inte jobbar med sin SVT-serie om jiddisch, Woodskis värld, tipsar han därför på eget bevåg om jiddischböcker på sociala medier. För vad är det för poäng med att ha en stor, fin boksamling om ingen känner till den eller vet vad den innehåller?